Ett Personligt Val och en Andlig Förpliktelse

Jag är en hijabi—en muslimsk kvinna som väljer att täcka sig med en slöja.

Hur skulle du beskriva mig? Förtryckt eller Stärkt? Fri eller Begränsad? Oinformerad eller Välutbildad?

Man kan fråga sig: Hur kan ett enkelt plagg orsaka så mycket kaos, förvirring och oändliga debatter? Varför hyllas en kvinnas klädval som ett uttryck för personlig frihet—tills hon väljer att täcka sig mer? Då blir plötsligt detta “val” en politisk fråga. Hijaben har blivit en symbol för politiska debatter, där regeringar antingen förbjuder eller tvingar fram dess användning. Båda ytterligheterna är en förolämpning mot min autonomi.

Som ahmadi-muslimsk kvinna var min resa mot att börja bära hijab en process av reflektion, bön och förståelse. Beslutet var helt och hållet mitt eget—ett bevis på Islams betoning av fri vilja och personlig andlig utveckling. När jag bär hijab i dag känner jag mig stärkt av mitt val. Jag ser inte hijaben som en börda, utan som ett personligt uttryck för min tro, värdighet och identitet. Det är varken en påtvingad regel eller ett blint följande av kulturella normer—det är ett val som bottnar i min relation till Gud.

Många tror att feminism och hijab står i motsättning till varandra, men jag ser dem som komplementära. Feminismen kämpar för kvinnans rätt att fatta egna beslut och leva autentiskt. För mig är hijaben just det valet. Min hijab är ett uttryck för min självständighet; den är en yttre manifestation av ett inre andligt engagemang och inre tillfredsställelse. Min hijab handlar inte om att förkasta modernitet eller jämlikhet—den handlar om att förkroppsliga dessa värden genom min tro.

Sann styrka ligger i autonomi. Låt oss hedra alla kvinnors frihet att själva definiera sina berättelser, fria från begränsningar eller påbud från politiska regimer—bara då kan vi skapa en värld som verkligen värnar frihet och jämlikhet.

Shamama Shireen

Representanter för Ahmadiyya Muslimska Samfundet